Hej där...

alla ni som kikar in här.
Hoppas ni alla har det bra och börjar känna av att vår 5:e årstid är på intågande. Kära vårvinter med gnistrande snö, bländande sol och några perfekta minusgrader. Tack Norrbotten för att jag får uppleva detta tillsammans med dig. Några bakslag ska förstås passera men vi har fått en liten dos av det som väntar framöver.  Visst blir tulpanerna  ännu vackrare med lite solstrålar? 
Något annat som gnistrar lite extra är vår nya vattenkokare. Ännu en Smegprodukt har flyttat in hos oss. Vår gamla trotjänare fick tillslut se sig besegrad av ålder och troligen ett eller flera elfel. Nu ska vi se om Smegen kan axla manteln och göra ett lika bra jobb. Att jobba som vattenkokare hos mig innebär mycket hårt arbete 😄Det räcker alltså inte att vara snygg. 
När nu äntligen vattnet har kokat upp ordentligt så kan min kopp te avnjutas i vårt nya bibliotek. Efter att vårt sovrum har flyttat en våning upp så har äntligen våra böcker fått det rum de förtjänar. Blev riktigt mysigt och med bara lite mer fix och trix så blir det precis som vi vill ha det. 
Nu gäller några dagar utan vila för i morgon åker jag iväg och checkar in hos våra vänner A och T. Övernattning och tidig färd mot Dalarna på fredagmorgon står på schemat. Ska bli så spännande och kul att testa på att åka denna tävling. Måtte jag bara orka.... jag har fått en morot att kämpa för så den ska jag tänka på när jag blir trött därute i spåret. 
Nu dags att hämta hem mina skidor.
 
Ha ett fint avslut på veckan och en jättetrevlig helg.
Ni kan ju alltid hålla en tumme eller två för oss därute i skidspåret.
Kram ®
  💟
 
 
 
 
0 kommentarer
publicerat i Allmänt Follow

Dags att lämna...

ett litet livstecken här i bloggen. Lusten att skriva något här de senaste två veckorna har varit som bortblåst. Att sakna en kär fyrfotavän har tagit mycket energi från mig när jag har varit hemmavid. 
Jag har försökt fylla min tid med träning på Inpuls och använt mig av mina skidor en del istället för att sitta hemma och fundera. Min utmaning närmar sig med stormsteg nu. Redan nästa helg står jag på startlinjen tillsammans med min vän A i Oxberg. Tjejvasan ska ta oss ända till Mora. Ser fram emot det men förstås känner jag mig inte färdigtränad och i form.
 
Denna vecka har jag också fått gratta vår kära Denise som fyllt 24 år. Kära nån så gammal hon börjar bli. Bara 4 år tlll så är hon i samma ålder som sin mamma 😎Bara barnen som åldras när man kommit upp i min ålder... eller? Gott fika och trevligt sällskap bjöd hon på men tyvärr blev det ingen bild från kvällen. 
😍Fina, kloka och omtänksamma dotter. Vi älskar dig forever and ever.💝
På tal om ålder så håller denna "unga" dam på att renovera sig ordentligt. Kollat min syn, 
 
Resultat: Japp glasögon behövs.
Jag har gått till sjukgymnasten igen och skaffat mig en tatuering på axeln. 
eller ja, han tejpade min onda axel på plats igen eftersom den är väldigt glapp. 
Springer också på sjukhuset och försöker hitta anledningen till mitt vänstra ben som krånglar en hel del.
Detta toppar jag med en sista undersökning av min bästa tandläkare som går i pension i vår. 
Med andra ord så borde jag ju vara i toppskick framöver om allt klaffar. 😅
 
Denna vecka har också innehållit en väldigt bra och rolig föreläsning. Längesedan jag skrattade så mycket en kväll mitt i veckan efter en hektisk arbetsdag. Hoppas att jag kommer ihåg att njuta av livet samtidigt som jag får saker gjorda. 
Nu full fart mot helgen. Ha en riktigt fin helg alla som tittar in här. 
Kram ®
   💟
 
 
 
 
 
 
0 kommentarer
publicerat i Allmänt Follow

15 år tillsammans...

ja eller nästan femton skulle det bli i april. Vår lilla älskling har fått flytta till sällare jaktmarker som man brukar säga. 💔
Hon fick något konstigt typ stroke eller något annat i huvudet som inte var bra alls. Vet inte vad men veterinären sa att man kunde se i hennes ögon att det var något som blivit fel i hennes huvud.
Förstås eller jag kanske ska säga typiskt så var M i Stockholm den natten och efterkommande dag vilket betydde att jag kanske skulle behöva klara av detta avsked på egen hand. Mina älskade barn lät inte sin mamma gå igenom detta ensam utan lämnade sina sysslor direkt och följde med mig. 💗💗
De ville ju också säga hej då till sin goa hund som funnit i deras liv så länge. 
Såhär efteråt är jag förvånad över de krafter som man får när det verkligen behövs. När jag har pratat om denna dag så har jag aldrig trott att jag skulle kunna göra detta utan M. 
När vi åkte hemåt igen bestämde sig K att han följer med mig hem och är med mig till M är hemma igen. Tror att vi båda behövde sällskap för vi fick en övernattningsgäst. 
  
 
Härhemma är det nu väldigt ödsligt och tyst. Ingen som tassar omkring med en aning för långa klor, ingen som sitter vid kylskåpsdörren med bedjande ögon när man försöker öppna den så tyst som möjligt, ingen som ligger med tassarna hängandes över trappstegen och undrar när maten är på väg, ingen som hoppar upp i mitt knä och kramas, ingen som lägger sitt huvud i mitt knä eller värmer mina kalla fötter, ingen som kommer till dörren och hälsar oss välkommen hem, ingen som smittar mig med sitt snarkande så att jag somnar sittandes på en stol, ingen som springer med mig på skoterleden då jag åker skidor, ja listan kan göras så lång. Kommer jag att vänja mig vid att det inte är såhär? Jo, jag vet att jag kommer göra det men just nu känns det så konstigt att det inte är så längre. En del kanske tänker att det är ju bara ett djur men det djuret har varit vår familjemedlem så länge så det kan inte passera utan att man känner såhär. Inte för mig iallafall.
 
 
Tack älskade Carmen för all kärlek och glädje du har gett oss genom åren. Jag kommer sakna dig så oerhört mycket. Älskar dig för evigt. 💕
 
 
7 kommentarer
publicerat i Allmänt Follow
Visa fler inlägg