Mitt i veckan.

En vecka med en spännande start har nu nått halvvägs. I måndags skulle vår guldklimp sövas för att ta bort lite tänder som inte alls mådde så bra. Matte var förstås nervös att det inte skulle gå vägen att söva henne då hon har uppnått den höga åldern av 14 år men blev lättad då jag fick meddeladet/bilden att allt gått bra. Nu får vi verkligen hoppas att hon får vara utan krämpor framöver. Hon såg dock lite trött ut här men har man fått morfin så har man rätt att se lite risig ut. 💗
Ute är det än en gång höst och värmen som hälsade på här i helgen har nu försvunnit för i år. Ingen mer Brittsommar skulle jag tro och det känns helt okey. Mer tid för att drick te och tända ljus. Mysigt tycker jag.
Mycket av löven har nu ramlat ner och björkarna ser verkligen kala ut. Alla fina höstfärger börjar försvinna mer och mer. De kan dock vara vackra ändå när de står på rad i en fin allé. 
Vid byns nya bensinstation hittar man den och många cykelturer har det blivit genom åren just på den vägen. Gulliga farmor bodde vid vägens slut när hon levde. Många mysiga stunder har det blivit där med hennes nybakade släta bullar och mjölk. Dessutom fick man ju äta så många man ville 😋💖
 
Många ställen i vår by har verkligen en speciell plats i mitt hjärta och det är härligt att kunna bära med sig alla dessa fina minnen genom livet. Mitt ursprung, mina rötter och orsaken till att jag är den person jag är i dag beror på alla dessa människor som jag kallar för mina närmaste. 💓
 
Nu siktar vi mot veckoslutet och gör det tillsammans med mig på min cykel för cirka 40 år sedan. 
Precis som när jag varit hos farmor och käkat bullar hade jag massor av energi och jag cyklade med full fart. 
Okey, det kanske var nedförsbacke hehe... men full fart blev det.
 
Hänger du med? Då trampar vi mot helgen, känn vinden i håret.
Kram ®